The Penitent Magdalen (Cecco del Caravaggio) - Nationalmuseum - 17323

An apprentice to Caravaggio, Cecco was among the first wave of followers and remained close to the master even after his flight from Rome in 1606. Caravaggio’s influence is evident in this portrayal of Mary Magdalene as a penitent, meditating on Christ’s Passion in her solitary mountain retreat near Sainte-Baume in Provence. According to legend, the saint spent thirty years as a hermit, having abandoned her previous life of prostitution. According to the Gospels, she approached Jesus, who was a guest at the house of Simon the Pharisee, to ask forgiveness for her sins. She washed his feet with her tears, dried them with her hair, and anointed them with myrrh, an incident that foreshadowed his death. Cecco’s melancholy saint embraces the crucifix, her eyes overflowing with tears, and through her intensive gaze she commands pictorial space. Her gesture indicates acceptance of suffering to atone for her sins and willingness to follow Jesus. The image tends toward Caravaggesque simplification, using the typical oblique shaft of light, dark ground, strong chiaroscuro contrasts, and subtle chromatic harmonies. The crisp definition of the inanimate objects, such as the delicate glass jar that reflects the light from a studio window, is beautifully contrasted with the saint’s vibrant flesh tones. Svenska: Cecco var elev till Caravaggio och en av mästarens första adepter som stod honom nära även efter flykten från Rom år 1606. Caravaggios inflytande avspeglas tydligt i målningen av Maria Magdalena som botfärdig synderska begrundande Kristi passion i sin ensliga tillflyktsort i närheten av Sainte-Baume i Provence. Enligt legenden levde hon där under trettio år som eremit, efter att ha lämnat sitt forna liv som prostituerad bakom sig. I Bibeln berättas att Magdalena bad Jesus om syndernas förlåtelse då han gästade Simon fariséns hus. Hon tvättade hans fötter med sina tårar, torkade dem med sitt hår och smörjde dem med myrra, en händelse som ansågs förebåda Kristi passion. Ceccos melankoliska helgon omfamnar krucifixet med ögon fyllda av tårar och med blickens intensitet behärskar hon bildrummet. Hennes gest vittnar om viljan att underkasta sig lidande för att sona sina synder och följa Jesu exempel. Ceccos gestaltning med dess snett ovanifrån infallande ljusstråle, mörka bakgrund, skarpa kontraster mellan skuggor och dagrar, och dämpade färgskala, närmar sig caravaggismens förenkling av helgonbilden. Föremålens skarpare definition – det sköra glaset som speglar ateljéfönstrets ljus – står i kontrast till helgonets känsligt modellerade hud.